saraohlsen

TRINIDAD CUBA

Efter 3 nätter i Havanna eller som de själva säger Habana kände vi att vi blev klara med storstaden.  Vi tog en 5 timmar lång bussresa till Trinidad. När vi kommer fram står en cykeltaxi med en skylt där det står Sara och Robert och väntar på oss. Så gullig haha, han stod där mitt i regnet och hade väntat på oss i en timme. Han tog oss iallafall till Casa Yadila. Vi bor hemma hos henne men har eget rum, balkong och badrum. Vi bor verkligen fint här så rekommenderar verkligen boendet.

Överallt där man reser brukar folk överdriva avstånden mellan varandra och säga att det är bättre att ta buss eller taxi nånstans men här sa Yadila att vi kunde cykla till den ”nära” stranden. Den låg 1,2 mil från där vi bor haha. När vi cykla dit var det inga problem alls för det var medvind och nedförsbacke hela vägen. Däremot när vi cykla hem, trötta och törstiga efter en dag på stranden var det såå jobbigt. Jag kämpade på men Robert tyckte jag cyklade för långsamt. Det var en riktigt fin strand och det var bara vi och några fler turister som hade hittat dit. Ett riktigt paradis om du frågar mig. Cuba hade jag inga förväntningar på alls så de ligger på + just nu.

Igår hade Yadila rekommenderat om en restaurang en bit från där vi bor. Vi fick en bra beskrivning men frågade ändå en gubbe längs vägen om hjälp. Han sa att han kunde visa oss och följde med oss upp för en uppförsbacke. Vi suckade och tänkte att nu kommer han kräva dricks såklart men när vi kom fram sa han bara ” Ha en trevlig kväll nu”. Vi blev så förvånade eftersom det aldrig skulle hända i Jamaica. Wow, gick han alltså med oss bara för att vara snäll? Hittills har verkligen alla vart hjälpsamma. Såklart finns det säljare överallt men är verkligen inte lika jobbiga som i Jamaica.

Igår gick vi för första gången till en internet spot. Där i en park sitter alla med sina mobiler och pratar i telefon. Utanför internet affären är det kö för att alla vill köpa internetkort. Man köper alltså ett litet kort för cirka trettio kronor för en timme. Internet fungerar men glappar och är väldigt långsamt. Vi har bara använt det för att säga att vi lever till alla där hemma.

Idag loggade jag in på  min mejl och läste att vårt New York flyg inte hade blivit bokat för att de  behövde en massa uppgifter om oss osv. Jag vet att när vi flyger in till Mexico så krävs utresebiljett så vi blev lite nojiga. Vi vill heller inte boka flygbiljett med det offentliga wifit här i Cuba. Vi har nu skrivit alla våra uppgifter till mamma så hoppas hon bokar ett bra flyg till oss som går till new york.

 

Nu ligger jag inne på rummet och tar det lugnt medans Robert sitter uppe på terassen och njuter av kvällssolen. Vi ska snart gå ut och äta middag och jag måste verkligen ta något snällt för magen. Är en annan bakteriekultur här märker jag. Aja puss och kram. När detta publiceras är vi troligtvis i Mexico på andra äventyr. 

CUBA, HABANA

Sholahopp! Vi landade för några timmar sedan i Havanna,Cuba. Alla har vart supertrevliga hittills så det är en stor förändring från jamaica. Såå fina bilar alltså, säger jag som inte är bilintresserad. Hade vart så häftigt att hyra bil någon dag och bara åkt runt. Tror dock det är lite för dyrt. Det första vi gjorde när vi landade var att ta ut pengar i deras egna valuta. De tar ju även euro här men de föredrar sin egna valuta.

Vi tog sedan taxi till vårat ”casa” och vi bor faktiskt super bra. Läget vet jag inte riktigt om men själva rummet är vi toppennöjda med. Rum med kylskåp,AC, eget badrum för 75 kr natten var. Vi bor hos en kvinna som heter Lucy och har det jätte fint. Tror dock inte detta är som ett casa för hon har massa rum så hon försöker nog öppna ett B&B här. Hon är supersnäll fast hon inte kan någon engelska alls. Vi har kollat upp några viktiga spanska fraser men annars är det tufft att kommunicera. Varför höll jag inte igång språket efter gymnasiet?

Alldeles nyss var vi och köpte vatten och var i ett köpcentrum. Alla glodde sönder på oss så funderar på att klä på mig lite mer nästa gång. Robert hittade en billig hamburgare och jag åt pommes. Usch vi äter verkligen bara skräpmat varje dag. Sista dagarna i Jamaica blev jag så trött på deras mat så vi åt massa onödigt istället.

Vi har alltså inget wifi i huvudtaget så detta kommer jag har skrivit första dagen i Havanna men inlägget har lagts upp efter. Helt ärligt känns det väldigt skönt. Inga plikter på datorn, mitt onlineprov är inskickat. Vi har sökt program till hösten. Nu är det bara vi två utan internet. Två ungdomar utan sociala medier, både dröm och mardröm. 

 

När vi rest klart tänkte vi skriva om varje land vi vart på, om tips och vad vi gillat och inte. Om ni har någon speciell fråga så är det bara att ställa. 

CLIFF JUMPING

Dagen börja väldigt dåligt för vi trodde fortfarande att mitt pass och våra visum var stulna, men en timme senare så berätta Ian från Five Gables att han hittat det. Det vände verkligen humöret på oss båda (kanske alla 4). Sara gick från att vara väldigt ledsen till jätte glad och jag gick från att vara nedstämd till sjuk. Jag vakna med feber men vi hade större problem att handskas med så jag slog undan den, men så fort vi fick beskedet från Ian så decka jag totalt. Jag kände mig som en Zombie som försökte vara social. Jag var helt död i skallen. Jag får nog skylla mig själv för det var cirka 32 grader och med feber ska man nog vara på lite kyligare ställen. Taylor behövde hitta lite coola platser för sin film så vi åkte runt på morgonen och leta. Vi hitta tillslut ett riktigt fint ställe vid havet som bara var klippor och hav. Svårt att beskriva men det var vackert. Taylor flög runt med sin drönare medans tjejerna njöt av solen och jag njöt av min feber. När han flugit klart så kom en lokalbo och vi prata med han lite. Han berätta att man kan hoppa från klipporna och det är lätt att ta sig upp. Jag går ner med honom och tittar på grottor och sånt där nere. När han är klar med sin lilla tour så ropar Taylor: "Robert! Du och Sara borde hoppa här ifrån!" Jag sa nej först och skulle fortsätta min mening men han avbröt och sa "Det skulle verkligen göra min film". Då tänkte ja lätt jag är på. Vanliga Robert skulle aldrig gjort det, jag är inte höjdrädd men att hoppa har bara inte varit min grej innan. Jag har hoppat från 3 m hemma i Uppsala. Nu helt plötsligt skulle jag hoppa 9 meter. Jag tror att min feber hjälpte mig väldigt mycket. Men jag hoppa och jag älskade känslan! 

// Roberto

FIVE GABLES

När vi först kom till Montego Bay så blev vi tvugna att ta en taxi upp till hostelet, men vi var oense om priset med taxichauffören så det var inte den bästa resan. Han ville ha 25 dollar men vi betala inte mer än 20. Väl framme så blir vi bemötta av Ian, en väldigt cool Jamaican som arbetat bort sin tjocka dialekt. Han har nämligen arbetat i Schweiz i väldigt många år. 30 minuter innan oss hade en Amerikan vid namn Taylor  checkat in. Alla vi klicka på en gång och bestämde oss för att hitta på något. Han hade hyrbil så vi 4(Jag, Sara, Johanne och Taylor) plus en random indier som hette Binbin, tror jag, åkte för att hitta en skön strand. Jag skratta hela tiden, vi gjorde så mycket roliga saker. Taylor och Binbin fixa in oss på en resort och försökte till och med att checka in under ett falskt namn. Vi tog en strand längs vägen tillslut och bara slappa. Taylor jobbar för ett företag som försöker att konkurrera med Gopro så han har massa med coola "gadgets" som en drönare. Han flög runt med den på stranden och filma lite. När vi senare kommer tillbaks till hostelet så ska vi laga mat, själva, va vi hade planerat. Binbin var en väldigt energirik indier, som verkade vilja att alla skulle ha det bra, så han lagade mer mat åt oss. Han friterade grönsaksbullar, haha jag skrattar bara när jag tänker på han.

KINGSTON, JAMAICA

HejHej bloggen! Två inlägg i rad från mig, jag tror min käre bror Björn är stolt över mig nu. Vi ligger just nu på rummet här i Kingston medans alla andra är ute vid baren och röker på eller super. Stämningen här på Reggae Hostel verkar vara densamma som i Ocho Rios, vilket gör mig lite ledsen för jag hade gärna suttit där ute och varit mer social. Men icke sa Nicke! Vi ska ju till Kuba imorgon bitti samt min förkylning blir inte bättre, känns ju dumt då att dricka alkohol och lägga ner energi på att vara social. Vi träffa 2 st extremt trevliga människor idag på bussen, en av de är Zach. Britt som vi först träffa i Ocho Rios och sen i Negril, riktigt cool och snäll kille som vi trodde vi aldrig skulle se igen. Den andre hette Priscilla och kom ifrån USA. Hon, till skillnad från oss, verkligen ÄLSKADE Jamaica. Hon reser hit typ en gång per år. Hon gav oss massa tips och vi prata om allt under resans gång. När vi väl kom fram i Kingston så fixade hon gratis skjuts till oss samt resa till flygplatsen imorgon. En riktig ängel (hon var väldigt kristen så vem vet).

TOWARDS THE PASSPORT

Hallå bloggen, Robert här igen! Idag har vi åkt ifrån vår kära vän Johanne och staden Negril för att komma till Montego Bay igen. Anledningen är ju det förbannade passet som försvann bakom byrån. Vi bor på samma ställe igen, vilket är logiskt för passet är ju där, och det ligger uppe i bergen bland alla rika människor. Så när man hoppar av bussen och säger att man ska till Five Gable så blir det överpris. 20 dollar kostar taxin upp! Vår host Ian berättar för oss sedan att man inte bör betala mer än 10 dollar.

Stället vi bor på ligger som sagt uppe i bergen och är verkligen jätte fint. Det finns ett skönt poolområde, vollyboll nät, plats för fotboll, flera hängmattor och massa fina träd. Ja trädgården är väldigt stor så att säga. Jag känner mig lite sjuk med feber och öm hals så detta var det perfekt stället att komma till. Bort ifrån all stress och högljudda Jamaicaner. Imorgon bär det av till Kingston där vi ska testa Reggae Hostel, samma som vi bodde på i Ocho Rios. Hoppas verkligen att det är lika bra som det!

 

A MAP

Jag har markerat ställena vi varit på med en röd cirkel för att ni lättare ska få perspektiv på saker och ting. Vi hade velat resa mer i detta land men känner att det får räcka nu. Vi har vart i Jamaica i totalt 10 dagar och konstigt nog har detta vart en av de roligaste sakerna på resan även fast landet var sämre än vi trott. Vi har mött så mycket backpackers och alla har vart underbara. 

 

ADVENTURE

Okej vart ska jag börja? Vi har vart med om så mycket de senaste dagarna. Först och främst har vi lämnat Ocho Rios med Johanna som jag berättade om. Vi tog Knutfords express till Montego Bay. Så himla skönt att åka i en stor buss med aircondition. Vi bodde på five cables där vilket ligger på ett berg. Det var så himla fint där ska jag berätta. Väl när vi kommer till vårt fina dorm träffar vi en kille från Kalifornien som heter Taylor. Vi följde med i hans bil till en strand och chillade där på eftermiddagen.

Jag och Robert hade ris och en currysås vi tänkte göra till middag. (Riset var kvar från då jag försökte rädda min kamera). Den fungerar precis som den ska nu så jag kan andas ut. I vårt rum bodde det också en jätte snäll indisk man som lagade indisk mat till oss också. Han friterade någon slags vitkål med massa kryddor. Super gott!

Dagen efter tänkte vi fortsätta till Negril vilket ligger ungefär 1,5h bilfärd från montego bay. Vårt wifi fungerade inte alls så vi bestämde oss för att åka till negril ändå och lösa boendet på plats. Taylor hakade på så vi tog hans bil till Negril. När vi kommer fram gick vi in på ett supermarket och bakom det ser vi ett hostel som heter T & T och det hade Johanna hört talats om. Vi går in helt spontant och han visar ett rum på ett hostel next door. Det kostade 30 dollar för en natt för 4 personer, ganska bra om ni frågar mig.

Vi googlade lite på negril och hittade ”The blue hole” man kunde åka till så vi bestämde oss för att göra det. Vi tog bilen och började åka, en super skön Jamican ville visa vägen med hans moped så vi följde efter honom. Vi var såklart vaksamma eftersom Jamaica är ett av det kriminellaste ställena någonsin. Vi såg att han hade en kniv i bakfickan så vi låste bilen och följde med. Han visade faktiskt rätt väg och vi blev inte mördade så ibland stämmer inte ens fördomar.

Vi betalade 20 dollar för att gå in och vi gick med en guide. Han visade oss en grotta där slavarna ”bodde” och vi fick även bada i grottan. Vi gick nästan längst in i grottan och badade från super fräscht vatten. Vi satt där och hade det bra medans vår guide rökte på.

Vi gick vidare i naturen och han visade massa saker man kunde äta som sockerplantor, acke osv. Han visade oss även en hashplantage haha. Vi fick betala lite extra till bonden som odlade hashplantorna. Vi var de enda turisterna på detta ställe så vi var på vår vakt hela tiden. Allt var bara helt galet bra och vi hänge verkligen med lokalborna. Det värsta här i Jamaica är att även fast vi betalt 20 dollar i inträde så ska man dricksa alla hela tiden. När touren var slut gav vi honom 500 jamaican dollars var vilket är ungefär 30 kr. Istället för att säga tack få tiggde han mer. Han ville ha 1000 från var och en så vi hade inget val än att betala det. Känns verkligen tråkigt att det är så.

När vi kommer till vårt hostel öppnar Robert sin ryggsäck han hade med sig på touren och ser att hela hans mapp med pass, pengar och visum är borta. Vi får alla panik och vet inte om han hade glömt det på hostelet vi var på innan eller om någon hade tagit dem. Vi ringde direkt till hostelet i Montego Bay och de sa att den inte var där. Vi fick ren panik och förstod att den hade blivit snodd från grottan. Vi försökte ringa svenska ambassaden men de svarade inte för klockan för så mycket. Vi bestämde oss för att ringa de imorgon igen och ringa hostelet igen. Vi försökte att samla ihop oss och göra något. Taylor kom till Jamaica för att jobba så vi kunde inte hålla tillbaka honom. Han jobbar för en actionkamera så han måste göra videosar till dem. Vi gick till en bar som heter Ricks café och försökte tränga bort det som skett. Vi tog drinkar och så var det cliff jumping. Det var en 11 meters höjd och jag är verkligen ingen som hoppar från höjder. Väl där tänkte jag skitsamma, allt suger just nu och så hoppade jag. Helt galet var det så jag gjorde det igen. Vi tog några drinkar till och såg på solnedgången. Dagen efter gick jag och Robert upp tidigt och försökte få fram lite wifi så vi kunde ringa hostelet och svenska ambassaden igen. Jag googlade massa och fick REN panik. Det stod massa om temporära pass och det kunde man bara använda för en resa, dvs hemresa. Jag tänkte att nu var allt kört. Det blir inget Cuba eftersom våra visum är borta och nu kommer vi flyga direkt hem. Jag började gråta och kände verkligen en hopplöshet. Vi gick till receptionen där alla var jätte goa och tog han om mig och skulle precis ringa polisen. Robert ringde hostelet innan först och då säger killen som äger hostelet att han hittat allt! Ni kan inte förstå hur jag huttra av glädjetårar efter det. Det var för bra för att vara sant!!! Han ska nu låsa in grejerna så vi kan hämta de så snart som möjligt. Nu ska vi stanna en natt till i Negril och sedan åka tillbaka till Montego Bay för att hämta passet. Vår plan var från början att fortsätta på västkusten men helt ärligt vill jag inte resa mer i detta land.

Jamaica var inte alls som jag trott. Kommer aldrig åka tillbaka till detta land eftersom det är förstört. Du kan inte gå på gatan själv och känna sig trygg. Det är en sak att alla är ständigt höga hela tiden men att de tigger om dricks för precis allt är obehagligt. Johanna skulle till exempel gå in i ett bås där man kunde ta ut pengar. För att komma in måste du klicka på en knapp. Hon försökte några gånger sedan sprang en kille fram och sa ”låt mig försöka”. Han lyckades inte heller men ändå tigger han om dricks. Helt sjukt! När vi också skulle köra drive in på burger king så står en hemlös och tigger om pengar precis där man beställer. De gör såhär exakt överallt. Du kan inte fråga någon om vägen till något utan att de vill ha pengar. Nej usch detta land är sån himla besvikelse. Kan föreställa mig att det var mer chill för några år sedan men nu är det helt förstört.

 

De här dagarna har vart tårar, gläde och adrenalin. Alla backpackers vi mött här har vart helt underbara medans landet har vart rent utsagt skit. Naturen är otrolig men det är människorna också.....

Vi lever och ska alltså hämta Roberts pass imorgon. Vi försöker vara så säkra som möjligt framöver och ta det lugnt. Vill egentligen berätta allt istället för att ni ska få läsa det men lovar att berätta allt när vi kommer hem.
Puss och kram
önskar sara och robert.


dorm: När du bor med andra i samma rum.
tour: när det är en guide som går med dig i en gruppen.

BEHIND THE SCENES

När vi åker till Cuba kommer vi knappt ha wifi så det kommer tidsinställda inlägg här istället. Vi kommer försöka uppdatera så mycket som det går. Här kommer några blandade bilder från resan. 

BLUE HOLE- JAMAICA

Hej hallå alla fina glada där hemma! Här på vårt hostel i Ocho Rios har vi mött så mycket trevliga backpackers. Jag visste inte att det fanns så många här i Jamaica. Visserligen finns det många som är här bara för att röka på men finns även massa sköna människor som vill precis samma saker som vi. Vi bor verkligen på ett sjukt bra hostel, personalen är underbar och fräscht kök. Vi lagade mat för någon dag sen i köket mest på kul men insåg att det kostade lika mycket som att äta ute. Vad tycker vi om maten då? alltså jag äter nästan helt vegetariskt här nere för blir äcklad av fisken. De kokar liksom den hel och så får man massa benbitar i maten. Robert har hittills tyckt om den men blev besviken på den efterlängtade "Jerk chicken".

 

Ibland när man reser och svettet rinner och man går med sina tunga ryggsäck undrar man ”varför utsätter man sig för något sånt här?” sen blir man påmind när man kommer till hostelet och alla är underbara. Wow man träffar så härligt folk och blir som en liten konstig familj. 

EXPECTATIONS


((Bild från google som jag tycker är lite rolig för den STÄMMER))

Så äntligen har Robert gjort sitt första blogginlägg. Han tyckte faktiskt det var kul att få skriva av sig lite så jag hoppas att vi kan köra varannan från och med nu. Dags för mig att skriva av mig och jag är faktiskt lite irriterad. När man reser lär man sig vissa saker ganska snabbt. När jag bloggar vill jag inte bara visa paradiset utan vill också berätta om baksidan. 

För några dagar sedan träffade vi en tjej från Canada som heter Leah och en tjej från Norge som heter Johanna. Vi åt frukost med de i morse och bestämde oss för att åka till det kända stället "The blue hole" vilket är som ett vattenfall mitt ute i skogen. Vi hade fått reda på innan att det kostade 10 dollar att gå in så det var vi förberedda på. När vi väl kommit dit säger de att vi ska gå med en guide upp till vattenfallet vilket är en liten hike upp. Jag ville verkligen inte göra det eftersom jag gillar att utforska själv och vet hur de skulle tigga dricks hela tiden. Jag frågade de flera gånger om man inte kunde gå upp dit själv men de sa att det inte alls skulle gå. Sedan sa de att man måste hyra "vattenskor" för att det är så halt på stenarna osv. De kostade 5 dollar att hyra så alla utom jag gjorde det för att jag kände på mig att det inte skulle behövas. De sa också att vi inte fick ta med nånting upp till vattenfallet förutom kamera. Jag var skeptisk hela tiden och frågade varför vi inte fick ta med vår ryggsäck med solkräm,vatten,gopro och mat. De sa att vi endast skulle vara vid vattenfallet i 45 minuter så vi behövde ingenting. Redan då kände jag mig besviken på att det blivit sådan turistgrej. De sa att de skulle bära min kamera för det va säkrast men jag envisades och bar den själv. De kallade mig "Bosslady" eftersom jag tydligen gjorde allt de sa att man inte skulle göra. 

När vi kom upp var det så VACKERT! men inte kunde vi njuta en sekund utan vi skulle skynda oss och göra allt man kunde göra där. Han ville skynda sig så mycket så han skulle få mer tid till de andra toursen. De blev irriterade på mig för att jag var långsam och fotade. De andra tjejerna i gruppen hade gett honom sina kameror så tillslut gav jag med mig och gav kameran så han kunde fota sina fula suddiga bilder med min kamera. NU kommer jag till det värsta. När jag får tillbaka den ser jag att det är lite lera på den och bara av det blev jag irriterad på men sen när jag kommer hem och ska titta på bilderna så fungerar den inte. Jag höll på att dö av irritation. Jag tror den blivit vattenskadad på något sätt och därför är jag såå arg. Nu har vi lagt den i en burk med ris och hoppas på att den fungerar imorgon. Det värsta av allt är att detta inte ens är min kamera utan mammas så det känns mycket sämre. 

Efter denna hektiska vattenfallsupplevelse så behövde vi såklart dricksa. Om jag hade sett att kameran krånglade på plats hade jag aldrig betalat en krona utan hade nog startat ett slagsmål. Nej tyvärr Jamaica, just nu ligger du på botten. 

GLISTENING WATERS JAMAICA

Nu ska jag berätta om något riktigt häftigt! Igår var vi ett gäng från vårt hostel som valde att åka till Glistening waters i Ocho Rios. Jag trodde inte det fanns något såhär magiskt. För det första, googla på det så förstår ni! det är som i filmen Avatar, så fort man rörde vattnet lyste det och glittrade. Vi åkte ut med båt och badade, och det var verkligen varmt vatten. Från båten såg man fiskar lysa under vattnet och maneter. Helt magiskt och nästan helt unikt. Du kan se det här på 3 andra ställen i hela världen. Om ni är i Jamaica nångång är detta något ni verkligen inte får missa. Bilderna blev hur dåliga som helst eftersom det var kolsvart ute men fick en bild iallafall. Viktigaste är ändå minnet av upplevelsen och detta kommer jag aldrig glömma. MAGISKT är ordet.

ROBERTO

Hallihallå. Efter en väldigt stor längtan av det svenska folket så ska jag, Robert Israelsson, gästblogga. Vi sitter just nu på Reggea Hostel i Ocho Rios och väntar att klockan ska ticka, vi ska nämnligen åka ut på en båttrip och se något som liknar filmen Avatar.Denna resa har hittills varit helt otrolig, vi har sett saker som jag aldrig trott jag skulle få uppleva. Jag ska inte tråka ut er med mina detaljer utan försöka att sammanfatta det bästa av vår resa hittills.

I Los Angeles så var vi hos min Farbror Ulf och faster Tarnie. De gjorde vårt liv där mycket lättare med deras öppna famnar och visdom om staden. Jag hade aldrig gått på medicindans om det inte vore för de t.ex.

Las Vegas var coolt men jag hade personligen hoppats på mer sol och högre temperatur. Staden sov bokstavligen aldrig för det fanns alltid någon på nedreplan som satt och spelade bort 100 tals dollar.

Costa Rica var verkligen ett land som jag rekommenderar att man borde åka till. Det var så orört av turister och en sån himla fin natur. Vi var i 2 st små byar där man kände sig som en av lokalbefolkningen, bortsett från språket och min bleka hy (Jag antar costaricanerna trott att Sara var min guide för hon blir en pepparkaka efter 1 dag i solen).  Landet är fullt av regnskogar och exotiska djur, det fanns apor nästan i varannat träd som man titta upp i. Det enda dåliga med Costa Rica som jag har att säga är huvudstaden. Vi var där i 2 nätter, en när vi kom till landet och en när vi skulle lämna.

Miami var ett bra ställe att komma till efter Costa Rica, från ett land där nästan ingen tala engelska till ett där alla talar. I love it.  Vi mötte i min bästa vän Simon samt Saras syster Hanna som varit så snälla att de åkt till andra sidan jorden för att ha lite semester med oss. Att de kom betydde så enormt mycket för mig. Jag hade det redan underbart med min Sara men när de kom så blev det en ny injektion.

Vi hade väldigt tur med vädret. Det stod att det skulle regna och blixtra varje dag men vi hade 30 grader och sol hela tiden vilket man inte tackar nej till. Vi testa utelivet i Miami, upplevde Miami Beach där det var för tillfälligt springbreak och åt god amerikansk mat.

Några dagar senare åkte vi till paradisön Bahamas. Jag har ALDRIG sett ett sånt fint land någonsin. Jag verkligen älskade Bahamas och rekommenderar det till alla som läser detta. Folket var jätte trevliga, vädret var grymt och det fanns så mycket att göra.

Väl tillbaks i Miami hade vi 2 nätter med Simon och 3 med Hanna. Vi gjorde inget speciellt dessa dagar utan bara njöt, sola och åt. Först när Simon åkte blev jag lite nedstämd men jag hade ändå Sara och Hanna kvar. Men när vi lämna Hanna så blev det helt tyst. Nu ljög jag, Sara pratar alltid mycket så det var fullt av oväsen(jag skojar älskling).

När vi först kom till Jamaica så blev vi väldigt bra bemötta på flygplatsen. De beskrev hur vi skulle ta oss till andra sidan landet så fort vi kommit utanför flygplatsen. Men när vi va inne i Kingston så fick vi (iaf jag) ett annat intryck av detta land. Vi kanske fick se en annan sida av Kingston men det var inte fint. Fullt av kåkstäder och skräp överallt. Vi träffade en kille på bussen som gick med oss hela vägen från bussen till vår andra buss. Om du nu läser detta och kan svenska så tack igen! Bussen som tog oss till Ocho Rios hade en max kapacitet på 29 personer. MEN här i Jamaica så ska man tänja på gränserna, vi var kanske 40 st. Utan bälte, utan ac och vår chufför ville ta sig hit snabbt så han lät inget va i vägen för honom. Det värsta jag såg honom göra var att han, i uppförsbacka samt en vänster kruva, kör om en lastbil, en privatbil och en annan buss. Vi överlevde visst så jag kanske borde köpa en lott. I Costa Rica så blev jag erbjuden att köpa droger( canabiss och kokain vanligtvis) ungefär en till två gånger per dag. Här i Jamaica så blir jag erbjuden kanske 4 gånger om vi går runt i stan. När jag skulle gå från uteplatsen här på hostelet och diska vår frukost blev jag erbjuden att köpa gräs, det var liksom 15 meter, av våran egna städare! Jag tror att vi är de enda i Jamaica som inte röker, vilket jag förstår. Alla som kommer hit har väl åkt bara för just den anledningen .

 

Det tog mig ungefär 4-5 veckor innan jag bloggade, så förvänta er det igen! Hoppas alla ni som läser har det bra i Sverige eller vart ni nu läser detta. 

WHY PAY FOR COCO

Hur exotiskt är det inte att de här kokosnötterna plockade jag och Hanna själva. Efter lite akrobatik nådde vi upp och kunde plocka ner de. Vi snodde sugrör från hotellet och Wallah' 

PARADISE

Tänkte sammanfatta Bahamas lite mer. Vi bodde som sagt lite utanför staden och fick ta bussen med lokalborna in. Både för och nackdelar eftersom själva staden var ganska proppad med turister. Vårt hotellrum var jätte bra med kök och allt men personalen var inte på tipp topp. Frukosten bestod av cornflakes och mjölk och så fort man sa att något var slut sa de bara ”sorry”. Det gick till exempel inte att dricka deras vatten i kranen och då förväntar man sig att de säljer vatten med tanke på att inte supermarket låg nära. Ibland sålde de vatten och ibland tog det slut, de brydde sig liksom inte.

Jag och Hanna hyrde Jetski ganska spontant sista dagen i Bahamas och det var verkligen kul. Fast vi visste inte riktigt hur man skulle köra så vi körde rally. Det var sån frihet haha. En dag åkte vi också ut med båten Stuart Cove och fick simma med hajar. Det var cirka 15 hajar som cirklade under oss och det var så magiskt. Jag och Hanna var inte nervösa för hajarna men vi var nervösa att spy av åksjuka. Usch vi mådde så dåligt på båten medans Robert och Simon satt helt oberörda. Båten tog oss också till en plats som kallades något med Hollywood. Det gjorde den just för att många filmer spelades in där och gissa vad? Ön där Jack Sparrow blir strandsatt med en flaska rom i pirates of the caribbean fick vi se. Det var verkligen en tom ö med endast en palm på. Det var verkligen en häftig dag trots åksjukan. Så tråkigt egentligen att jag älskar att snorkla och simma men blir så lätt åksjuk. Känns som jag provat alla tabletter och inget funkar. Har någon något annat tips?

 

Robert och Simon lagade mycket mat hemma på hotellet och jag och Hanna gjorde lite olika. En dag åt vi en riktigt god fish and chips vid en strand där lokalborna åt. Alltså Bahamas är en favorit hittills. Så lugnt och skönt.